Chadwick Namate Primary School

Efter ett mycket givande besök hos den nyvalde borgmästaren promenerade vi, jag och Catarina till Vita skolans och Ersmarksskolans vänskola Chadwick.
Barnen stod (som vid tidigare besök) uppställda på skolgården för att hälsa oss välkomna. De hade målat svenska flaggor som de viftade med.

Det var fantastiskt roligt att känna sig så välkommen! Alla barn vet vilka vi är och varför vi är där. Det märktes att de tyckte att det var lika roligt när vi kom på besök som för oss att vara där. De var ivriga att visa sina arbeten för oss och att hälsa på oss. Vi kom i en riktigt dålig tid för dem. De håller på med att examinera 7:orna och därför kommer övriga klasser att vara lediga i tre dagar. Lite synd men vi visste...

Nye rektorn Barnabas känns riktigt bra. Med stöd av Betty och Fred, våra gamla vänner från Chadwick utgör de ett bra team. Vi pratade om vikten av att samarbetet fortsätter att vara ett ömsesidigt utbyte där vi lär och utvecklas på båda håll. Att vi samlar och skickar pengar är något vi gör för att de ska få det lite bättre. Vi överlämnade 1000 USD idag som vi samlat ihop på Vita skolan. En fin gåva som kommer många till nytta.

Mer har hänt idag men nu håller myggen på att äta ihjäl sig av mina ben. Tur att jag tog en malariatablett i morse.
Funkar inte att lägga in en bild ikväll. Får försöka imorgon.

Landat i Uganda

Igår anlände vi till Entebbe, Uganda. Jag, Catarina, Rickard, Helena och Camilla klev ur planet och möttes av en härlig sommarvärme. Sol och 27 grader. Inte fel för halvfrusna och helbleka Skelleftebor.
Efter någon timmes vila blev det middag på en ny restaurang tillsammans med våra gamla Ugandavänner.
Chadwickgänget förstås, Fred, Betty, Sarah med sin tre månaders son och Ernest med fru och sonen Daniel samt Maureen från Mindset som dök upp med en Italienare-
En riktigt rolig tillställning med många glada skratt och varma minnen som väcktes till liv.

Idag har vi rest med styrelsen i UNATU (Lärarförbundet i Uganda) Entebbe lokalavdelning på utflykt. Totalt var vi 17 stycken och vi hade en egen buss som tog oss till Jinja. Där åkte vi båt över Nilen, tittade på fåglar och såg den punkt där Nilen startar.

Jag har varit där förr men alla platser kan ses på nya sätt tillsammans med nya människor. Förra gången var jag där med svenskar och nu var vi flest ugandier.

Vi åt i stan och sedan tittade vi på ett vattenfall som inom en kort tid kommer att läggas under vatten när den nya dammen är klar. Det känns förfärligt men jag förstår att elbristen som är akut behöver åtgärdas.

Dagen har innehållit många samtal om fackets betydelse och det fackliga arbetet i lokalavdelningarna. Det är otroligt spännande att höra om vad som hänt i UNATU Entebbe lokalavdelning. På två år har de gått från 57 betalande medlemmar till 176 och det är i nuläget ytterligare 93 stycken som skickat in ansökan.

I morgon ska jag berätta vad som har skapat en sådan rekryteringsboost.

Ska hinna skriva ett tal inför mötet hos borgmästaren imorgon. Pirr...

Lärarförbundet Skellefteå+UNATU Entebbe

Lärarförbundet Skellefteå och UNATU Entebbe är två lokalavdelningar för lärare som samarbetar.
Det är inget särskilt unikt med samarbete avdelningar emellan. Det gör vi hela tiden.
För ett par veckor sedan träffades styrelserna i Lärarförbundet Skellefteå och Lärarförbundet Umeå för att lära av varann och att hitta nya lösningar på gemensamma utmaningar.
Givande, inspirerande och oerhört roligt.

I den här bloggen kommer jag och mina kollegor från Skellefteå att berätta om ett lite annorlunda samarbete. Det finns många likheter med samarbetet med Umeborna. Vi har samma utmaningar, vi ska kämpa för lärares villkor och vi ska få alla lärare att förstå vikten av att vara med i facket.
Men det finns också många skillnader.
En är förstås avståndet.
Lokalavdelningen vi samarbetar med ligger 710 mil bort.
En annan skillnad är villkoren för lärare.
Lokalavdelningen finns vid ekvatorn i Entebbe, Uganda. Långt bort från höst och kyla.
Gemensamt för oss är våra krav på högre lärarlöner!
UNATU har genomfört en sittstrejk nyligen för att regeringen ska satsa på lärarlöner. Regeringen har lovat att tillmötesgå deras krav.
Lärarförbundet Skellefteå genomför en manifestation för högre lärarlöner tisdag den 18:e oktober utanför kommunfullmäktige. Vad händer med våra krav? Kommer någon att lyssna...

Samarbetet handlar om gemensamma mål och ömsesidigt lärande.
Vi är en grupp på 5 lärare som reser till Uganda om två veckor för att utvärdera vårt samarbete.
Följ oss på vår resa.

En ny konvention

Sista dagen och sista kvällen.

Imorgon bitti rullar bussen härifrån kl 9.00 och jag kommer att landa hemma vid 19-tiden.

Det har varit en obeskrivbar upplevelse och jag bär med mig minnen för livet.

Idag har varit en stor dag.
De 100 miljoner som arbetar i världen som hemhjälp s.k. domestic workers har idag fått en konvention.
Den gör att deras jobb nu är definierat som ett yrke med tydligt angivna rättigheter.

När konventionen var färdigförhandad på konferensen hade det utbrutit sång och dans bland arbetstagarna. Det här är en stor seger för arbetarrörelsen inte minst ur ett kvinnoperspektiv.

Jag vill avsluta med ett HURRA för ILO som gör världen till en bättre plats!

Tack för den här tiden.

En dusch och sedan middag.

Redovisning av projektarbeten

Idag var den stora dagen när min grupp skulle redovisa.
Under tiden i Genève har vi arbetat i projektgrupper och idag och imorgon är redovisningsdagar.
Vår grupp blev grupp nummer två i kön och det kändes riktigt skönt att få sätta punkt för arbetet.

Resultatet blev en rapport på 18 sidor och en redovisning i form av en musikal.
Nåja, musikal och musikal...
Vi hade samlat anteckningar från kommittéens arbete och gjorde ett drama av dem. Dramat avslutades av en sång av Lisa.
Drama+sång=musikal
Vi spelade ordförande, arbetsgivarföreträdare, fackliga företrädare och regeringsrepresentanter.
Jag var Helen Kelly, fackets taleskvinna samt regeringsrepresentant för Kina.
Vi ville förmedla till övriga grupper hur arbetet i kommitteen har fungerat och vilka de olika parternas ställningstagande har varit. Jag tror att vi lyckades hyfsat.

Min avslutande frågeställning är: Kan ILO bidra till en bättre värld där alla människor har socialt skydd?
Ja, det tror jag. Om den politiska viljan finns.
Nästa år kommer ILO att arbeta med en rekommendation. Tanken är att alla människor ska få ett grundläggande socialt skydd. Det ska gälla alla människor på jorden.
Det är en mänsklig rättighet och en global skyldighet.

Grattis till den Lärarförbundsrepresentant som får vara här då!

Nöjd, glad och trött!

Till Rolle

Efter två veckor i Genève har vi återvänt till Rolle där vi började vår resa. Det är en liten by som ligger några mil ute på landet strax vid Genèvesjön.

Jag har sagt farväl både till storstan och framför allt till ILO.

Med sorg i hjärtat måste jag säga.

Hade precis börjat glida runt som värsta expertkvinnan både i FN-byggnaden "Palais de nation" och i ILO-huset. Hade lärt mig hitta både till toaletter, kopieringsapparater och konferensrum. Hade lärt mig bråka på säkerhetsvakterna om att få inträde till olika möten.
Och då var det dags att åka. Tyvärr...
Men det har varit en otrolig upplevelse och jag är så tacksam till Lärarförbundet som låtit mig åka. Tack!
Men någon expert är jag ju verkligen inte även om jag tycker att jag kan så mycket mer om en massa saker nu.

Äventyret är ännu inte helt över. Några dagar har vi kvar då vi ska sammanställa våra projektarbeten och redovisa för varandra vad vi lärt.
Det ska blir lärorikt att få ta del av de övrigas arbeten. Jag är mycket nyfiken!

Nu blir det en träff med Harry Hole och John Blund.

Så intensivt

Dagarna fylls med mängder av tankeväckande aktiviteter.

Hjärnan hinner inte absorbera allt och det blir en viss överhettning.

Ikväll ska jag ta det lugnt på rummet för att tänka och skriva lite.

Projektarbetet går framåt även om jag känner en viss stress över att ett par andra grupper aviserat att de redan är färdiga med rapporten. Och vi har ju knappt börjat... Fast på något sätt går det väl. Det brukar ju göra det. Arbetet i kommittéen om social trygghet har gått in i en ny fas. Nu har parterna gemensamt skrivit en rekommendation om vad nästa års rekommendation ska innehålla. De har suttit och diskuterat formuleringar och ordval. Nästa vecka fattar konferensen beslut om dokumentet som alla parter varit ganska överens om. En framgång, helt klart.

Igår kom Vanja Lundby Wedin på besök. Vi i den svenska delegationen fick tid att prata med henne en stund. Hon tycker att ILO är viktigt och att vi har ett ansvar att hålla liv i trepartsstukturen. Det var roligt att träffa henne och upptäcka att hon är både kunnig och väldigt trevlig.

På kvällen åkte vi till Rolle för middag med delegaterna. Jag fick sitta bredvid två delegater som var otroligt trevliga och intressanta att prata med; Lasse Bengtsson, TCO, och Magnus Nordahl, Islands fackförbund. En kväll med lärande samtal och mycket skratterapi.

Idag har jag varit i FN-byggnaden hela dagen på diverse möten. Bl.a. lyssnade jag på Norges arbetsmarknadsminister. Seminariet handlade om yrkesinspektion vilket förstås är intressant men det var ändå ILO-konferensens klart sömnigaste möte. Jäääsp...

Nu blir det rapportskrivning.

Möte med en fackförbundssledare

Tänk dig att konstant utsättas för hot i ditt uppdrag som facklig företrädare. Det är under det villkoret Owere, fackföreningsledare från Uganda, lever. Många av företagare han förhandlar mot har mycket pengar och stort inflytande. Att kämpa för arbetarnas rättigheter ses negativt i ett land där man är rädd att utländska investerare ska skrämmas bort. Owere är politisk ledare i NOTU (National Organization of Trade Unions). Det är en centralorganisation som organiserar ett 20-tal fackförbund bl.a. UNATU som är facket för Ugandas lärare.

Det visade sig att Owere bor i Entebbe där jag varit tre gånger och att vi har några gemensamma bekanta. Tänk så liten världen är.

Han berättade om de framgångar NOTU gjort på senaste tid. Staten, facket och arbetsgivaren har gemensamt gjort ett policydokument för arbetsmarknaden som heter "National employment policy". Nu är utmaningen för facket att se till att policyn blir implementerad.

En viktig fråga för Uwere är minimilönen. Det är viktigt att arbetarna får en lön som ligger ÖVER fattigdomsgränsen på 1 USD om dagen. En viktig fråga i ett mycket fattigt land.

Owere berättade om betydelsen för Uganda att världssamfundet och ILO arbetar för att få till stånd bättre villkor för arbetare. Igår hade alla representanter från deras land; regering, arbetsgivare och han själv träffat ILO:s generalsekreterare för att begära teknisk assistans för ett grundläggande socialt trygghetssystem.

"We have made ourselves relevant to the government" sa Owere och berättade stolt att facket i Uganda fått allt större inflytande.

Ett hoppfullt möte!

Barnarbete

Två miljoner barn, 25% av alla barn i landet, mellan 11-17 år tvingas ut i slavliknande arbete tre månader varje år på bomullsfälten.

Det här händer i Uzbekistan idag och det är ett brott mot ILO-konventionen 122 mot värsta formerna av barnarbete.

På ILO:s applikationskommitté väljs 25 länder ut som brutit på ILO:s kärnkonventioner. Uzbekistan är en av de länderna och mellan 19-21 ikväll lyssnade jag på hur arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skarpt kritiserade landet. Uzbekistans regeringsrepresentant försvarade sig och beskrev allt gott de gjort för de utsatta barnen. De fick stöd av några länder som t.ex. Singapore, Ryssland och Azerbadjan.

EU, USA och Canada var väldigt tydliga i sin kritik om att slavliknande barnarbete inte är tillåtet. Skönt att EU tog ställning FÖR barnen och MOT Uzbekistan.

Applikationskommittéen är ett av ILO:s viktigaste arbete.
Granskingen återupptas varje år där länder som inte sköter sig får smisk på fingrarna.

Det är ett viktigt verktyg för världssamfundet att skapa ett bättre samhälle där mänskliga och fackliga rättigheter respekteras.

Övrigt jag gjort den här dagen:

- Promenerat 6 km 06.20-07.20 med Lars och Lisa

- Deltagit i arbetstagarmöten hela förmiddagen.

- Tillsammans med övriga svenskar i gruppen blivit bjuden på riktigt god lunch av den svenska arbetstagargruppen.

- Lyssnat på en kvinna från WHO som pratade om hälsosamma arbetsplatser.

- Träffat en pakistansk journalist/människorättskämpe som bjudit mig till Pakistan.

- Haft ett möte med Malin Skäringer på socialdepartementet där vi diskuterat social trygghet.

I morgon är en annan dag...

Problem

Mina inlägg kommer inte in på bloggen som de ska.
Jag sitter nu på fackets möte men hoppas se om jag kan få fixa detta under dagen.

Har fått en snabb rapport om vad som händer i de olika kommittéerna.
I lördags fick Burma en massa kritik av de olika parterna för situtationen i landet.
Hoppas att deras regering tar åt sig av kritiken och agerar!

Nationaldag idag. Heja Sverige!

Social protection floor

Jag har drabbats av tidsbrist.

Det har varit fullt upp hela tiden med aktiviteter och utbildning vilket lett till att bloggskrivandet blivit lidande.
Nu måste jag rycka upp mig.

Fredagen blev en otroligt spännade dag.

I kommittén för social trygghet gick debatten in i ett nytt stadium.

Alla förklarade sin ståndpunkt angående "social protection floor" alltså ett grundläggande socialt skydd för alla människor på jorden.

Arbetsgivarna menade att "Jovisst vill vi ha socialt skydd till alla men det har vi inte råd med och vi vill inte ha en gemensam riktlinje."

Facket vidhöll sin ståndpunkt att "Socialt skydd till alla är en grundläggande mänsklig rättighet och vi har inte råd att inte ge människor det skyddet. Vi vill driva en kampanj så att fler länder raticifierar konventionen 102 som handlar om social trygghet."

Regeringarna var i stort sett eniga om att det är viktigt att ge fler människor ett socialt skydd. EU tyckte att det var viktigt med socialt skydd och vill öka antalet länder som ratificierar konventionen 102.
Det låter lovande inför framtiden.
Nu kommer en arbetsgrupp att arbeta vidare med rekommendationen! Det blir spännande att se vad den resulterar i.

På kommittén fick vi också lyssna till WHO och UNICEF som pratade om vikten av social trygghet för alla. Världsbanken och IMF skulle föreläsa också men tyvärr blev klockan så mycket att jag inte orka stanna kvar.

Här sitter jag bredvid deras representanter på läktaren. Inte Dominique Strauss Khans dock. Det var planerat att han skulle delta i konferensen men han har ju annat för sig nu.

Så lärorik vecka. Hjärncellerna glöder....

Tid att se Genève

I helgen har jag hunnit se stan.
Igår fick hela gruppen åka på bussresa runt i Genève tillsammans med en superengagerad och glad guide.
Hon berättade om Genève och dess historia på ett sätt så att även min ytterst fullmatade och trötta hjärna orkade hänga med. Det var verkligen intressant! Jag hade inte hunnit se stan under förra veckan så det var verkligen roligt att inse att Genève inte bara är FN och ILO. En så vacker stad precis intill Genèvesjön.
På eftermiddagen hann jag steka fläsket i parken. Det var skönt att få uppleva sol och värme!

Idag har jag tillsammans med två svenska killar, Thomas och Jan, åkt till berget som syns i bakgrunden på bilden. Vi tog linbanan upp, vandrade och upplevde en bedårande utsikt över Genève. Det tog bara 20 minuter men vi hann ändå passera gränsen till Frankrike. Så nära.

Det har varit skönt att koppla av lite och ladda batterierna. Jag behövde verkligen lite tid till lugn och ro.

Nu är jag taggad att dra på mig nylonstrumprna och klackeskorna igen för att se lite representativ ut.

En spännande vecka väntar...

En ny era med social rättvisa?

"Ni har möjligheten att bidra till en ny era med social rättvisa."

Så sa ILO:s Director-General Juan Somavia när han för en stund sen talade i kommittén som behandlar frågor om social trygghet.

Bl.a. handlar diskussionen om alla människor på jorden ska ha rätt till ett socialt skydd.

Precis nu har den fackliga gruppens ledare, Helen Kelly, talat om att alla länder faktiskt har råd att ge alla medborgare i sitt land en grundläggande trygghet vad gäller sådant som sjukvård och pension.

Det är en spännande diskussion där arbetstagare, arbetsgivare och regeringar möts med olika argument.

Nu är det en regeringsrepresentant från USA som talar. Det här är så spännande så jag kan absolut inte slita mig trots att rumpan bränner och magen knorrar.

Min önskan är att detta arbete leder till en förändring i världen där fattiga människor får uppleva en garanterad inkomst oavsett om de drabbas av sjukdom, arbetslöshet eller går i pension.

Vi får se vad som händer i morgon...

Monarki eller republik - det är frågan

Idag var den stora dagen. ILO:s 100 konferens öppnades med pompa och ståt i FN-byggnaden "Palais du nation".
Tyvärr hade tidigare "aktioner" under öppningsceremonin gjort att inga besökare längre fick sitta på läktaren. Vi var alltså inte välkomna till assembly hall. Vi blev hänvisade till en lokal intill där vi fick titta på invigningen på storbildsskärm. Lite snopet, men funkade bra ändå.

Generaldirektören Juan Somavia höll ett brandtal för en ny tid med social rättvisa och ekonomisk tillväxt!

Finlands president, Tarja Hallonen, deltog och höll tal. Hon beskrev den nordiska modellen där stora satsningar på den sociala tryggheten gör de nordiska länderna till några av de mest framgångsrika i världen.

Ibland funderar jag vad som är bäst - republik eller monarki. Men efter att ha lyssnat på Tarja Hallonen som har mandat att ta ställning så vet jag vad jag tycker. 

Jag vill ha en statschef som tar ställning för social rättvisa i världen.

Ja, tack...

En stund för reflektion

Efter två intensiva dagar har jag lagt mig på sängen för att slappa lite.
Det känns skönt att få en liten lugn stund att reflektera över alla intryck och möten.

Här är några exempel på vad som pågår i min tankevärld just nu:

- Hur ska jag klara av allt fackspråk på engelska? Det finns ju så många trixiga ord. Jag ska samtala med delegater från hela världen och det kommer inte att bli lätt.

- Synd att jag och de övriga svenskarna inte fick kontakt med den svenska delegationen från fackföreningarna idag. Jag såg dem i konferensen men eftersom jag satt på läktaren kunde jag inte nå dem.

- Imorgon ska min grupp dra igång arbetet på allvar vilket känns otroligt spännande. Vi ska följa den kommitté i konferensen som arbetar med social trygghet. Kan alla människor på jorden få tillgång till grundläggande sociala rättigheter? Vad kan ILO göra? Mänga tankar blir det.
- Undrar om jag får skaka hand med Angela Merkel när hon kommer hit?
- Orkar jag verkligen gå en promenad 06.30 i morgon bitti.

Imorgon får ni veta mer...

Arbetstagarmöte

I FN-byggnaden på First Full Workers`Group.

Fackliga representanter från hela världen möts för att förbereda sig inför konferensen som börjar i morgon.
Vi från Genèveskolan sitter på läktaren och ska ta del av diskussionen.
Lokalen håller på att fyllas med deltagare som representerar minst 175 miljoner arbetare i hela världen.

Det är stort!

ILO

Jag hade ingen aning om hur stort det här är.

Hela 7000 delegater kommer att besöka ILO-konferensen som drar igång på allvar på onsdag.

Det är den största konferens som något FN-organ har. Häftigt att jag får vara med och uppleva detta.
Här är jag tillsammans med svenska delen av Genèveskolans nio deltagare. Det syns att vi verkligen fattat det här med dresscode. Hyfsat svettigt med kavaj och nylonstrumpor.

Regeringsdelegater, fackliga förträdare och arbetsgivare deltar från hela världen för att fördjupa sig i frågor som rör arbetsmarknaden.. Bl.a. är förhoppningarna i att arbetet med rättigheter för de som arbetar i andras hem ska resultera i en ny konvention.

Idag har vi fått lära oss om hur facket ser på det arbete som ska utföras.
Bl.a. lyssnade vi till Raquel Gonzalez från världsfacket ITUC som beskrev deras strategier i konferensens. Hon var otroligt engagerande och kunnig. Hennes roll är att samordna de fackliga delegaternas arbete och att förse dem med information.

Efter dagens övningar känner jag mig glad, okunnig och otroligt trött i hjärnan.
Det är så många frågor och så många tankar som väckts. Jag undrar bara:

Hur ska det här gå egentligen...

Landat i Genève

Äntligen!
Efter att ha kämpat med att få ner resväskan till 20 kg bar det i dag av till flyget.
Otroligt egentligen hur snabbt det går att färdas från ett land till ett annat och från ett klimat till ett annat.
Här var 25 grader när vi landade! Skönt att äntligen uppleva lite värme. Våren hemma har ju knappast rosat marknaden.

Vi bor två nätter i Rolle. En ort som ligger ca 3 mil utanför Genève precis vid Genèvesjön. Det är litet, mysigt och otroligt vackert. Jag bor med Lisa fra Norge som också är lärare. Hon representerar Utdanningsforbundet. En riktigt härlig och gla tjej!

I morgon drar det igång. I morgon åker vi in till ILO-byggnaden där vi ska ägna hela dagen att lära oss mer om hur ILO. Jag har förberett mig genom att plocka fram nylonstrumporna. Det är tydligen väldig viktigt eftersom det är dresscode som gäller. Inga slitna jeans här inte. Får se om jag blir insläppt.

Spänningen stiger...

Kloka ord från familjen?

Vid middagen fick jag med mig några kloka ord från maken och tonårssönerna:
- Fruar har bara 80% av mannens lön. Men de har ju sin egen också.
- Att SMS:a när man sitter på toa är väl utnyttjad tid.
- Det är ju INTE smart att skaffa en tjej när man går i nian. Snart kommer gymnasiet och där finns en massa nya brudar.
- Mammor är hysteriska vad gäller nyskurade golv och skor inne.

Min slutsats är:

- Det blir ganska skönt att lämna testosteronnästet i tre veckor.

- Hur ska det gå när jag är borta?

Nu har vännerna Katrine och Niclas Falkman kommit på besök. Vi ska titta på fotboll.

Kul med vännerna, sådär med fotbollen.

15 timmar kvar...

Förberedd och tacksam

Många glada hälsningar har jag fått på sistone. Inte minst tack vare att Lärarförbundet lagt ut på hemsidan att Susanne Fallqvist tillsammans med mig är årets representanter. Det är underbart att få så många positiva och uppmuntrande kommentarer.

Tack alla vänner!

Kursen började redan i mars när vi träffades på Runö för att få en grund att stå på. Det var värdefulla dagar med både föreläsningar om ILO och många tillfällen att lära känna de andra kursdeltagarna. En härlig mix av intressanta människor med många olika erfarenheter.

Från mars till nu har alla deltagare i gruppen arbetat med olika uppgifter. Tack vare allt arbete jag lagt ner på att lära mer om Sverige, Norden och EU är jag nu taggad som tusan att sätta tänderna i ILO. Beware Geneva!!!

Två dagar kvar...och nu är nästan alla kläder strukna.

Resstress

Alltid när jag ska åka på resa drabbas jag av djup ånger strax innan. Det är hysteriskt mycket som ska hinnas innan och jag undrar varför, varför har jag gett mig in i detta.
På jobbet har jag gjort en lista på två sidor med olika göranden som ska uträttas i morgon. Jag har hunnit med några idag men samtidigt som jag stryker en uppgift så dyker det upp en ny. Det går nästan mer bakåt än framåt.
Ikväll har jag uträttat trädgårdsarbete med en sällan skådad frenesi. Grävt gropar, planterat buskar, rensat ogräs och uträttat en massa trevligheter och nyttigheter. Roligt men ju mer jag jobbar desto mer inser jag att jag inte gjort. Dessutom tog planteringsjorden slut. Typiskt! Måste bli en extra tur till COOP i morgon.
Packningen har jag inte ens börjat tänka på. Idag sprang jag på lunchen och gjorde tusen ärenden. Köpte bl.a. en resehårfön. En sån går det ju inte att leva utan.
I morgon ska jag till frissan. Tänker skriva en debattartikel angående lärarlöner under tiden för det kommer jag inte att hinna annars. Bra när man kan göra två saker samtidigt. Det ökar ju chansen att hinna allt jag tänkt.
Borde egentligen ha bokat tid för en ansiktsbehandling också eftersom jag har ögonbryn som ser katastrofalt ovårdade ut. Men det har jag inte fått till. Förhoppningsvis gör det inte så mycket. Det är väl inte så troligt att jag, på en konferens om fackliga och mänskliga rättigheter, blir nedslagen för att jag är för ful. Jag vågar nog chansa.

Jag undrar verkligen om jag hinner allt jag tänkt innan vi åker. Förmodligen kommer jag inte ha tid att putsa alla fönster. Men, å andra sidan, familjen ska väl ha något kul att pyssla med när jag är borta. Och vad är roligare än en rejäl storstädning!

Tre dagar kvar...

Skellefteå vet...

Ikväll återvände jag från Lärarförbundets repskap i Stockholm.
Där har vi under två dagar haft fokus på avtalsfrågor och lön. Otroligt spännande! Tänk att avtalsfrågor kan vara så upphetsande. Ni skulle bara veta...
Jag fick tillfälle att samtala med Eva-Lis Sirén igår vid middagen och det var så häftigt. Hon är lika trevlig som hon är en kompetent ordförande i Lärarförbundet. Tack Eva-Lis!
När jag kom hem kallade ogräset i trädgården på mig.
Just när jag drog upp en av många maskrosor kom grannen Jan Schönfeldt förbi och önskade mig en trevlig resa. Det visade sig att lokaltidningen Norran hade skrivit en liten notis om min resa.
Så nu vet ALLA att jag åker.

Fyra dagar kvar...

Hur tänker vulkanen?

Nu är det knappt en vecka kvar till avresa. Ännu har jag inte hunnit putsa fönster, rensa ogräs, skura altanen och balkongen men jag har en plan hur allt ska gå ihop. Att jag har en Stockholmsresa inplanerad två dagar tightar förstås till det något men på något sätt så brukar det lösa sig.
Men just nu är det vulkanen som oroar mig mest. Hur tänker den?

Kanske vill den påminna mig om det som globaliseringen faktiskt handlar om. Att det som händer i en del av världen påverkar oss andra. Att vi inte längre bara kan tänka på oss själva och vårt eget bästa utan att vi ska ta ett gemensamt ansvar för ALLA människor, djur och natur.

Det är nog så vulkanen tänker. Som en påminnelse till mig att ta ett större ansvar för andra.

Hoppas bara att att vindarna vänder och blåser västerut...

Sex dagar kvar!

Genèveskolan

Om två veckor lyfter planet. Det börjar brännas nu.

Tidigare deltagare i Genèveskolan har beskrivit sina liv i två delar; ett liv före och ett liv efter.

Det är förmodligen något fantastiskt jag ska uppleva men jag vet förstås inte vad.

Jag lägger in en bild från ILO-konferensen. Där kommer jag att sitta på läktaren vid flera tillfällen men förhoppningsvis inte "vara på läktaren" utan hänga med och lära mig massor.

Om vad jag lär mig och vad jag upplever ska jag berätta för er.

Välkommen att följa med på min resa!

 Carina och de små fjärilarna i magen.