En stund för reflektion

Efter två intensiva dagar har jag lagt mig på sängen för att slappa lite.
Det känns skönt att få en liten lugn stund att reflektera över alla intryck och möten.

Här är några exempel på vad som pågår i min tankevärld just nu:

- Hur ska jag klara av allt fackspråk på engelska? Det finns ju så många trixiga ord. Jag ska samtala med delegater från hela världen och det kommer inte att bli lätt.

- Synd att jag och de övriga svenskarna inte fick kontakt med den svenska delegationen från fackföreningarna idag. Jag såg dem i konferensen men eftersom jag satt på läktaren kunde jag inte nå dem.

- Imorgon ska min grupp dra igång arbetet på allvar vilket känns otroligt spännande. Vi ska följa den kommitté i konferensen som arbetar med social trygghet. Kan alla människor på jorden få tillgång till grundläggande sociala rättigheter? Vad kan ILO göra? Mänga tankar blir det.
- Undrar om jag får skaka hand med Angela Merkel när hon kommer hit?
- Orkar jag verkligen gå en promenad 06.30 i morgon bitti.

Imorgon får ni veta mer...

Arbetstagarmöte

I FN-byggnaden på First Full Workers`Group.

Fackliga representanter från hela världen möts för att förbereda sig inför konferensen som börjar i morgon.
Vi från Genèveskolan sitter på läktaren och ska ta del av diskussionen.
Lokalen håller på att fyllas med deltagare som representerar minst 175 miljoner arbetare i hela världen.

Det är stort!

ILO

Jag hade ingen aning om hur stort det här är.

Hela 7000 delegater kommer att besöka ILO-konferensen som drar igång på allvar på onsdag.

Det är den största konferens som något FN-organ har. Häftigt att jag får vara med och uppleva detta.
Här är jag tillsammans med svenska delen av Genèveskolans nio deltagare. Det syns att vi verkligen fattat det här med dresscode. Hyfsat svettigt med kavaj och nylonstrumpor.

Regeringsdelegater, fackliga förträdare och arbetsgivare deltar från hela världen för att fördjupa sig i frågor som rör arbetsmarknaden.. Bl.a. är förhoppningarna i att arbetet med rättigheter för de som arbetar i andras hem ska resultera i en ny konvention.

Idag har vi fått lära oss om hur facket ser på det arbete som ska utföras.
Bl.a. lyssnade vi till Raquel Gonzalez från världsfacket ITUC som beskrev deras strategier i konferensens. Hon var otroligt engagerande och kunnig. Hennes roll är att samordna de fackliga delegaternas arbete och att förse dem med information.

Efter dagens övningar känner jag mig glad, okunnig och otroligt trött i hjärnan.
Det är så många frågor och så många tankar som väckts. Jag undrar bara:

Hur ska det här gå egentligen...

Landat i Genève

Äntligen!
Efter att ha kämpat med att få ner resväskan till 20 kg bar det i dag av till flyget.
Otroligt egentligen hur snabbt det går att färdas från ett land till ett annat och från ett klimat till ett annat.
Här var 25 grader när vi landade! Skönt att äntligen uppleva lite värme. Våren hemma har ju knappast rosat marknaden.

Vi bor två nätter i Rolle. En ort som ligger ca 3 mil utanför Genève precis vid Genèvesjön. Det är litet, mysigt och otroligt vackert. Jag bor med Lisa fra Norge som också är lärare. Hon representerar Utdanningsforbundet. En riktigt härlig och gla tjej!

I morgon drar det igång. I morgon åker vi in till ILO-byggnaden där vi ska ägna hela dagen att lära oss mer om hur ILO. Jag har förberett mig genom att plocka fram nylonstrumporna. Det är tydligen väldig viktigt eftersom det är dresscode som gäller. Inga slitna jeans här inte. Får se om jag blir insläppt.

Spänningen stiger...

Kloka ord från familjen?

Vid middagen fick jag med mig några kloka ord från maken och tonårssönerna:
- Fruar har bara 80% av mannens lön. Men de har ju sin egen också.
- Att SMS:a när man sitter på toa är väl utnyttjad tid.
- Det är ju INTE smart att skaffa en tjej när man går i nian. Snart kommer gymnasiet och där finns en massa nya brudar.
- Mammor är hysteriska vad gäller nyskurade golv och skor inne.

Min slutsats är:

- Det blir ganska skönt att lämna testosteronnästet i tre veckor.

- Hur ska det gå när jag är borta?

Nu har vännerna Katrine och Niclas Falkman kommit på besök. Vi ska titta på fotboll.

Kul med vännerna, sådär med fotbollen.

15 timmar kvar...

Förberedd och tacksam

Många glada hälsningar har jag fått på sistone. Inte minst tack vare att Lärarförbundet lagt ut på hemsidan att Susanne Fallqvist tillsammans med mig är årets representanter. Det är underbart att få så många positiva och uppmuntrande kommentarer.

Tack alla vänner!

Kursen började redan i mars när vi träffades på Runö för att få en grund att stå på. Det var värdefulla dagar med både föreläsningar om ILO och många tillfällen att lära känna de andra kursdeltagarna. En härlig mix av intressanta människor med många olika erfarenheter.

Från mars till nu har alla deltagare i gruppen arbetat med olika uppgifter. Tack vare allt arbete jag lagt ner på att lära mer om Sverige, Norden och EU är jag nu taggad som tusan att sätta tänderna i ILO. Beware Geneva!!!

Två dagar kvar...och nu är nästan alla kläder strukna.

Resstress

Alltid när jag ska åka på resa drabbas jag av djup ånger strax innan. Det är hysteriskt mycket som ska hinnas innan och jag undrar varför, varför har jag gett mig in i detta.
På jobbet har jag gjort en lista på två sidor med olika göranden som ska uträttas i morgon. Jag har hunnit med några idag men samtidigt som jag stryker en uppgift så dyker det upp en ny. Det går nästan mer bakåt än framåt.
Ikväll har jag uträttat trädgårdsarbete med en sällan skådad frenesi. Grävt gropar, planterat buskar, rensat ogräs och uträttat en massa trevligheter och nyttigheter. Roligt men ju mer jag jobbar desto mer inser jag att jag inte gjort. Dessutom tog planteringsjorden slut. Typiskt! Måste bli en extra tur till COOP i morgon.
Packningen har jag inte ens börjat tänka på. Idag sprang jag på lunchen och gjorde tusen ärenden. Köpte bl.a. en resehårfön. En sån går det ju inte att leva utan.
I morgon ska jag till frissan. Tänker skriva en debattartikel angående lärarlöner under tiden för det kommer jag inte att hinna annars. Bra när man kan göra två saker samtidigt. Det ökar ju chansen att hinna allt jag tänkt.
Borde egentligen ha bokat tid för en ansiktsbehandling också eftersom jag har ögonbryn som ser katastrofalt ovårdade ut. Men det har jag inte fått till. Förhoppningsvis gör det inte så mycket. Det är väl inte så troligt att jag, på en konferens om fackliga och mänskliga rättigheter, blir nedslagen för att jag är för ful. Jag vågar nog chansa.

Jag undrar verkligen om jag hinner allt jag tänkt innan vi åker. Förmodligen kommer jag inte ha tid att putsa alla fönster. Men, å andra sidan, familjen ska väl ha något kul att pyssla med när jag är borta. Och vad är roligare än en rejäl storstädning!

Tre dagar kvar...

Skellefteå vet...

Ikväll återvände jag från Lärarförbundets repskap i Stockholm.
Där har vi under två dagar haft fokus på avtalsfrågor och lön. Otroligt spännande! Tänk att avtalsfrågor kan vara så upphetsande. Ni skulle bara veta...
Jag fick tillfälle att samtala med Eva-Lis Sirén igår vid middagen och det var så häftigt. Hon är lika trevlig som hon är en kompetent ordförande i Lärarförbundet. Tack Eva-Lis!
När jag kom hem kallade ogräset i trädgården på mig.
Just när jag drog upp en av många maskrosor kom grannen Jan Schönfeldt förbi och önskade mig en trevlig resa. Det visade sig att lokaltidningen Norran hade skrivit en liten notis om min resa.
Så nu vet ALLA att jag åker.

Fyra dagar kvar...

Hur tänker vulkanen?

Nu är det knappt en vecka kvar till avresa. Ännu har jag inte hunnit putsa fönster, rensa ogräs, skura altanen och balkongen men jag har en plan hur allt ska gå ihop. Att jag har en Stockholmsresa inplanerad två dagar tightar förstås till det något men på något sätt så brukar det lösa sig.
Men just nu är det vulkanen som oroar mig mest. Hur tänker den?

Kanske vill den påminna mig om det som globaliseringen faktiskt handlar om. Att det som händer i en del av världen påverkar oss andra. Att vi inte längre bara kan tänka på oss själva och vårt eget bästa utan att vi ska ta ett gemensamt ansvar för ALLA människor, djur och natur.

Det är nog så vulkanen tänker. Som en påminnelse till mig att ta ett större ansvar för andra.

Hoppas bara att att vindarna vänder och blåser västerut...

Sex dagar kvar!

Genèveskolan

Om två veckor lyfter planet. Det börjar brännas nu.

Tidigare deltagare i Genèveskolan har beskrivit sina liv i två delar; ett liv före och ett liv efter.

Det är förmodligen något fantastiskt jag ska uppleva men jag vet förstås inte vad.

Jag lägger in en bild från ILO-konferensen. Där kommer jag att sitta på läktaren vid flera tillfällen men förhoppningsvis inte "vara på läktaren" utan hänga med och lära mig massor.

Om vad jag lär mig och vad jag upplever ska jag berätta för er.

Välkommen att följa med på min resa!

 Carina och de små fjärilarna i magen.