En ny konvention

Sista dagen och sista kvällen.

Imorgon bitti rullar bussen härifrån kl 9.00 och jag kommer att landa hemma vid 19-tiden.

Det har varit en obeskrivbar upplevelse och jag bär med mig minnen för livet.

Idag har varit en stor dag.
De 100 miljoner som arbetar i världen som hemhjälp s.k. domestic workers har idag fått en konvention.
Den gör att deras jobb nu är definierat som ett yrke med tydligt angivna rättigheter.

När konventionen var färdigförhandad på konferensen hade det utbrutit sång och dans bland arbetstagarna. Det här är en stor seger för arbetarrörelsen inte minst ur ett kvinnoperspektiv.

Jag vill avsluta med ett HURRA för ILO som gör världen till en bättre plats!

Tack för den här tiden.

En dusch och sedan middag.

Redovisning av projektarbeten

Idag var den stora dagen när min grupp skulle redovisa.
Under tiden i Genève har vi arbetat i projektgrupper och idag och imorgon är redovisningsdagar.
Vår grupp blev grupp nummer två i kön och det kändes riktigt skönt att få sätta punkt för arbetet.

Resultatet blev en rapport på 18 sidor och en redovisning i form av en musikal.
Nåja, musikal och musikal...
Vi hade samlat anteckningar från kommittéens arbete och gjorde ett drama av dem. Dramat avslutades av en sång av Lisa.
Drama+sång=musikal
Vi spelade ordförande, arbetsgivarföreträdare, fackliga företrädare och regeringsrepresentanter.
Jag var Helen Kelly, fackets taleskvinna samt regeringsrepresentant för Kina.
Vi ville förmedla till övriga grupper hur arbetet i kommitteen har fungerat och vilka de olika parternas ställningstagande har varit. Jag tror att vi lyckades hyfsat.

Min avslutande frågeställning är: Kan ILO bidra till en bättre värld där alla människor har socialt skydd?
Ja, det tror jag. Om den politiska viljan finns.
Nästa år kommer ILO att arbeta med en rekommendation. Tanken är att alla människor ska få ett grundläggande socialt skydd. Det ska gälla alla människor på jorden.
Det är en mänsklig rättighet och en global skyldighet.

Grattis till den Lärarförbundsrepresentant som får vara här då!

Nöjd, glad och trött!

Till Rolle

Efter två veckor i Genève har vi återvänt till Rolle där vi började vår resa. Det är en liten by som ligger några mil ute på landet strax vid Genèvesjön.

Jag har sagt farväl både till storstan och framför allt till ILO.

Med sorg i hjärtat måste jag säga.

Hade precis börjat glida runt som värsta expertkvinnan både i FN-byggnaden "Palais de nation" och i ILO-huset. Hade lärt mig hitta både till toaletter, kopieringsapparater och konferensrum. Hade lärt mig bråka på säkerhetsvakterna om att få inträde till olika möten.
Och då var det dags att åka. Tyvärr...
Men det har varit en otrolig upplevelse och jag är så tacksam till Lärarförbundet som låtit mig åka. Tack!
Men någon expert är jag ju verkligen inte även om jag tycker att jag kan så mycket mer om en massa saker nu.

Äventyret är ännu inte helt över. Några dagar har vi kvar då vi ska sammanställa våra projektarbeten och redovisa för varandra vad vi lärt.
Det ska blir lärorikt att få ta del av de övrigas arbeten. Jag är mycket nyfiken!

Nu blir det en träff med Harry Hole och John Blund.

Så intensivt

Dagarna fylls med mängder av tankeväckande aktiviteter.

Hjärnan hinner inte absorbera allt och det blir en viss överhettning.

Ikväll ska jag ta det lugnt på rummet för att tänka och skriva lite.

Projektarbetet går framåt även om jag känner en viss stress över att ett par andra grupper aviserat att de redan är färdiga med rapporten. Och vi har ju knappt börjat... Fast på något sätt går det väl. Det brukar ju göra det. Arbetet i kommittéen om social trygghet har gått in i en ny fas. Nu har parterna gemensamt skrivit en rekommendation om vad nästa års rekommendation ska innehålla. De har suttit och diskuterat formuleringar och ordval. Nästa vecka fattar konferensen beslut om dokumentet som alla parter varit ganska överens om. En framgång, helt klart.

Igår kom Vanja Lundby Wedin på besök. Vi i den svenska delegationen fick tid att prata med henne en stund. Hon tycker att ILO är viktigt och att vi har ett ansvar att hålla liv i trepartsstukturen. Det var roligt att träffa henne och upptäcka att hon är både kunnig och väldigt trevlig.

På kvällen åkte vi till Rolle för middag med delegaterna. Jag fick sitta bredvid två delegater som var otroligt trevliga och intressanta att prata med; Lasse Bengtsson, TCO, och Magnus Nordahl, Islands fackförbund. En kväll med lärande samtal och mycket skratterapi.

Idag har jag varit i FN-byggnaden hela dagen på diverse möten. Bl.a. lyssnade jag på Norges arbetsmarknadsminister. Seminariet handlade om yrkesinspektion vilket förstås är intressant men det var ändå ILO-konferensens klart sömnigaste möte. Jäääsp...

Nu blir det rapportskrivning.

Möte med en fackförbundssledare

Tänk dig att konstant utsättas för hot i ditt uppdrag som facklig företrädare. Det är under det villkoret Owere, fackföreningsledare från Uganda, lever. Många av företagare han förhandlar mot har mycket pengar och stort inflytande. Att kämpa för arbetarnas rättigheter ses negativt i ett land där man är rädd att utländska investerare ska skrämmas bort. Owere är politisk ledare i NOTU (National Organization of Trade Unions). Det är en centralorganisation som organiserar ett 20-tal fackförbund bl.a. UNATU som är facket för Ugandas lärare.

Det visade sig att Owere bor i Entebbe där jag varit tre gånger och att vi har några gemensamma bekanta. Tänk så liten världen är.

Han berättade om de framgångar NOTU gjort på senaste tid. Staten, facket och arbetsgivaren har gemensamt gjort ett policydokument för arbetsmarknaden som heter "National employment policy". Nu är utmaningen för facket att se till att policyn blir implementerad.

En viktig fråga för Uwere är minimilönen. Det är viktigt att arbetarna får en lön som ligger ÖVER fattigdomsgränsen på 1 USD om dagen. En viktig fråga i ett mycket fattigt land.

Owere berättade om betydelsen för Uganda att världssamfundet och ILO arbetar för att få till stånd bättre villkor för arbetare. Igår hade alla representanter från deras land; regering, arbetsgivare och han själv träffat ILO:s generalsekreterare för att begära teknisk assistans för ett grundläggande socialt trygghetssystem.

"We have made ourselves relevant to the government" sa Owere och berättade stolt att facket i Uganda fått allt större inflytande.

Ett hoppfullt möte!

Barnarbete

Två miljoner barn, 25% av alla barn i landet, mellan 11-17 år tvingas ut i slavliknande arbete tre månader varje år på bomullsfälten.

Det här händer i Uzbekistan idag och det är ett brott mot ILO-konventionen 122 mot värsta formerna av barnarbete.

På ILO:s applikationskommitté väljs 25 länder ut som brutit på ILO:s kärnkonventioner. Uzbekistan är en av de länderna och mellan 19-21 ikväll lyssnade jag på hur arbetsgivare och arbetstagare gemensamt skarpt kritiserade landet. Uzbekistans regeringsrepresentant försvarade sig och beskrev allt gott de gjort för de utsatta barnen. De fick stöd av några länder som t.ex. Singapore, Ryssland och Azerbadjan.

EU, USA och Canada var väldigt tydliga i sin kritik om att slavliknande barnarbete inte är tillåtet. Skönt att EU tog ställning FÖR barnen och MOT Uzbekistan.

Applikationskommittéen är ett av ILO:s viktigaste arbete.
Granskingen återupptas varje år där länder som inte sköter sig får smisk på fingrarna.

Det är ett viktigt verktyg för världssamfundet att skapa ett bättre samhälle där mänskliga och fackliga rättigheter respekteras.

Övrigt jag gjort den här dagen:

- Promenerat 6 km 06.20-07.20 med Lars och Lisa

- Deltagit i arbetstagarmöten hela förmiddagen.

- Tillsammans med övriga svenskar i gruppen blivit bjuden på riktigt god lunch av den svenska arbetstagargruppen.

- Lyssnat på en kvinna från WHO som pratade om hälsosamma arbetsplatser.

- Träffat en pakistansk journalist/människorättskämpe som bjudit mig till Pakistan.

- Haft ett möte med Malin Skäringer på socialdepartementet där vi diskuterat social trygghet.

I morgon är en annan dag...

Problem

Mina inlägg kommer inte in på bloggen som de ska.
Jag sitter nu på fackets möte men hoppas se om jag kan få fixa detta under dagen.

Har fått en snabb rapport om vad som händer i de olika kommittéerna.
I lördags fick Burma en massa kritik av de olika parterna för situtationen i landet.
Hoppas att deras regering tar åt sig av kritiken och agerar!

Nationaldag idag. Heja Sverige!

Social protection floor

Jag har drabbats av tidsbrist.

Det har varit fullt upp hela tiden med aktiviteter och utbildning vilket lett till att bloggskrivandet blivit lidande.
Nu måste jag rycka upp mig.

Fredagen blev en otroligt spännade dag.

I kommittén för social trygghet gick debatten in i ett nytt stadium.

Alla förklarade sin ståndpunkt angående "social protection floor" alltså ett grundläggande socialt skydd för alla människor på jorden.

Arbetsgivarna menade att "Jovisst vill vi ha socialt skydd till alla men det har vi inte råd med och vi vill inte ha en gemensam riktlinje."

Facket vidhöll sin ståndpunkt att "Socialt skydd till alla är en grundläggande mänsklig rättighet och vi har inte råd att inte ge människor det skyddet. Vi vill driva en kampanj så att fler länder raticifierar konventionen 102 som handlar om social trygghet."

Regeringarna var i stort sett eniga om att det är viktigt att ge fler människor ett socialt skydd. EU tyckte att det var viktigt med socialt skydd och vill öka antalet länder som ratificierar konventionen 102.
Det låter lovande inför framtiden.
Nu kommer en arbetsgrupp att arbeta vidare med rekommendationen! Det blir spännande att se vad den resulterar i.

På kommittén fick vi också lyssna till WHO och UNICEF som pratade om vikten av social trygghet för alla. Världsbanken och IMF skulle föreläsa också men tyvärr blev klockan så mycket att jag inte orka stanna kvar.

Här sitter jag bredvid deras representanter på läktaren. Inte Dominique Strauss Khans dock. Det var planerat att han skulle delta i konferensen men han har ju annat för sig nu.

Så lärorik vecka. Hjärncellerna glöder....

Tid att se Genève

I helgen har jag hunnit se stan.
Igår fick hela gruppen åka på bussresa runt i Genève tillsammans med en superengagerad och glad guide.
Hon berättade om Genève och dess historia på ett sätt så att även min ytterst fullmatade och trötta hjärna orkade hänga med. Det var verkligen intressant! Jag hade inte hunnit se stan under förra veckan så det var verkligen roligt att inse att Genève inte bara är FN och ILO. En så vacker stad precis intill Genèvesjön.
På eftermiddagen hann jag steka fläsket i parken. Det var skönt att få uppleva sol och värme!

Idag har jag tillsammans med två svenska killar, Thomas och Jan, åkt till berget som syns i bakgrunden på bilden. Vi tog linbanan upp, vandrade och upplevde en bedårande utsikt över Genève. Det tog bara 20 minuter men vi hann ändå passera gränsen till Frankrike. Så nära.

Det har varit skönt att koppla av lite och ladda batterierna. Jag behövde verkligen lite tid till lugn och ro.

Nu är jag taggad att dra på mig nylonstrumprna och klackeskorna igen för att se lite representativ ut.

En spännande vecka väntar...

En ny era med social rättvisa?

"Ni har möjligheten att bidra till en ny era med social rättvisa."

Så sa ILO:s Director-General Juan Somavia när han för en stund sen talade i kommittén som behandlar frågor om social trygghet.

Bl.a. handlar diskussionen om alla människor på jorden ska ha rätt till ett socialt skydd.

Precis nu har den fackliga gruppens ledare, Helen Kelly, talat om att alla länder faktiskt har råd att ge alla medborgare i sitt land en grundläggande trygghet vad gäller sådant som sjukvård och pension.

Det är en spännande diskussion där arbetstagare, arbetsgivare och regeringar möts med olika argument.

Nu är det en regeringsrepresentant från USA som talar. Det här är så spännande så jag kan absolut inte slita mig trots att rumpan bränner och magen knorrar.

Min önskan är att detta arbete leder till en förändring i världen där fattiga människor får uppleva en garanterad inkomst oavsett om de drabbas av sjukdom, arbetslöshet eller går i pension.

Vi får se vad som händer i morgon...

Monarki eller republik - det är frågan

Idag var den stora dagen. ILO:s 100 konferens öppnades med pompa och ståt i FN-byggnaden "Palais du nation".
Tyvärr hade tidigare "aktioner" under öppningsceremonin gjort att inga besökare längre fick sitta på läktaren. Vi var alltså inte välkomna till assembly hall. Vi blev hänvisade till en lokal intill där vi fick titta på invigningen på storbildsskärm. Lite snopet, men funkade bra ändå.

Generaldirektören Juan Somavia höll ett brandtal för en ny tid med social rättvisa och ekonomisk tillväxt!

Finlands president, Tarja Hallonen, deltog och höll tal. Hon beskrev den nordiska modellen där stora satsningar på den sociala tryggheten gör de nordiska länderna till några av de mest framgångsrika i världen.

Ibland funderar jag vad som är bäst - republik eller monarki. Men efter att ha lyssnat på Tarja Hallonen som har mandat att ta ställning så vet jag vad jag tycker. 

Jag vill ha en statschef som tar ställning för social rättvisa i världen.

Ja, tack...