ILO

Jag hade ingen aning om hur stort det här är.

Hela 7000 delegater kommer att besöka ILO-konferensen som drar igång på allvar på onsdag.

Det är den största konferens som något FN-organ har. Häftigt att jag får vara med och uppleva detta.
Här är jag tillsammans med svenska delen av Genèveskolans nio deltagare. Det syns att vi verkligen fattat det här med dresscode. Hyfsat svettigt med kavaj och nylonstrumpor.

Regeringsdelegater, fackliga förträdare och arbetsgivare deltar från hela världen för att fördjupa sig i frågor som rör arbetsmarknaden.. Bl.a. är förhoppningarna i att arbetet med rättigheter för de som arbetar i andras hem ska resultera i en ny konvention.

Idag har vi fått lära oss om hur facket ser på det arbete som ska utföras.
Bl.a. lyssnade vi till Raquel Gonzalez från världsfacket ITUC som beskrev deras strategier i konferensens. Hon var otroligt engagerande och kunnig. Hennes roll är att samordna de fackliga delegaternas arbete och att förse dem med information.

Efter dagens övningar känner jag mig glad, okunnig och otroligt trött i hjärnan.
Det är så många frågor och så många tankar som väckts. Jag undrar bara:

Hur ska det här gå egentligen...